Hjärnans innersta rum.
Jag blir irriterad på mig själv.
Det enda jag tänker på nu är träning, kondition, mat, kalorier, socker...m.m.
Känns inte som jag kan koppla av för allt jag gör kretsar kring kosten.
Känner mig tjock så fort jag ätit nått, spelar ingen roll vad jag ätit. När jag känner mig tjock så känns det som jag lika väl kan ge upp och då äter jag nått onyttigt.. Inte mycket, men alltid nått.
Vilket resulterar i att jag stannar i vikt = känner mig tjock = synd om mig. Buhu?
Dethärgårinte-jagfårpanik.
Frågan är bara vad jag ska göra åt det. Känns som att mitt jäkla anamma har tagit slut. Vad gör man då? Köper nytt på ica? Ja, om det ändå vore så väl.
Ska jag koppla bort allt som har med kosten att göra och inte bry mig? Det går inte. Så pass väl känner jag mig själv att det kommer resultera i överkonsumtion av de där underbara små kalorierna och viktuppgång är ett faktum.
Självdisciplin? FINNS INTE!
Man kanske skulle anställa någon som gör ett kostschema till mig. Följa det till punkt och pricka och inte tänka på maten själv?
Äh, vad babblar jag om. Kommer ju inte följa det ändå...
De här tankarna snurrar i huvudet varje dag, alltid. Alltså, ingen tillfällig down, ingen svacka eller period med dålig motivation. De här tankarna finns hela tiden. Suck. Hjälp?
SÅ! Då har jag ventilerat lite.
Man kanske skulle fortsätta jobba en stund och sen ta en bakelse till fikat...
Jag är hopplös.
